World press photo

Är tillbaka i Surfers hos Lina nu sen i fredags. Skönt med lite ledigt faktiskt! Många av hennes vänner här har pluggat klart nu och åker hem till Sverige igen, så vi har varit på lite hejdå-fester och middagar den här helgen. På dagen på lördagen gjorde vi en utflykt till Brisbane över dagen för att kolla på World Press Photo-utställningen som var där på ett ställe som hette Powerhouse. Brisbane ligger ungefär 8 mil bort, men det tar otroligt lång tid att ta sig dit på grund av den sega kollektivtrafiken. Allt här är byggt för att man ska ha bil.

Utställningen var i alla fall väldigt bra, det var roligt att se bilderna printade så stort. Tyvärr hade de bantat ner många av reportagen till bara tre-fyra bilder, vilket gjorde att de inte riktigt fick den slagkraft som man hade önskat. Men jag antar att det är svårt att få plats med så många bilder. Själva stället Powerhouse var också riktigt läckert, det var som namnet antyder en gammal elstation av något slag och påminde mycket om de utställningslokaler som fanns på fotofestivalen i Arles.

Nu är det storstädning här i lägenheten eftersom några nya hyresgäster snart ska flytta in. Imorgon åker jag och Lina till Nya Zeeland på semester i en och en halv vecka. Så det blir förmodligen lite mer sporadiskt bloggande ett tag framöver, men jag lovar mycket bilder sen när vi är tillbaka!

Sista dagen

Min sista dag på praktiken började i full fart. Paul var iväg på ett sportjobb på förmiddagen, så jag fotade själv en demonstration mot att barn tvingas umgås med föräldrar som slagit barnen och sina partners tidigare (Australiens lagar släpar tydligen efter en hel del på det området). Det var ett tjugotal som hade samlats, sminkat sig med stora blåtiror och lindat in sig i bandage. De gick i demonstrationståg i fem-tio minuter innan de var framme vid delstatens parlamentshus.

Väl framme där såg jag att något annat höll på att hända, det var massor av tv-team och fotografer samlade utanför parlamentsbyggnaden. Jag gick och frågade vad som pågick och det var tydligen en protest på gång av oppositionspolitiker mot att delstatsregeringen hade ajournerat en viktig fråga till september.

Så jag knäppte ett gäng bilder på politikerna som höll en ytterst improviserad presskonferens utanför byggnaden där de nu inte fick komma in. Kom tillbaka till kontoret och skickade iväg bilder från demonstrationen och efter lite rundringningar visade det sig att politikerbilderna var jättebra att ha också, så de fick åka iväg till AAPs hemsida också.

Efter lunch fick jag hänga med Tracy, en annan fotograf på AAP, på jobb eftersom Paul fortfarande var iväg och fotade rugbyträningar. Vi åkte till Circular Quay där ett mobilteleföretag hade ett event för att fira släppet av nya Iphone. Det var synkroniserad paraplydans som stod på schemat:

Riktigt skoj att fota faktiskt! De som var gladast och dansade bäst i publiken fick komma upp på scen, och till slut vann en av de fyra en ny Iphone.

Sista jobbet för dagen blev ett porträtt på en sångerska, Sally Singleton, utanför Sony musics kontor. Som tur var fanns det massa snygga gränder runtomkring där vi kunde placera ut henne.

Allt som allt den hetsigaste dagen på hela praktikperioden, så det var lite synd att det skulle vara den sista också. Det kändes tråkigt att behöva åka ifrån dem och Sydney. Men trots att det bara var tre veckor totalt så har jag gjort så mycket jobb jag aldrig riktigt provat på tidigare, så det har verkligen varit lärorikt! Men nu är jag tillbaka i Surfers Paradise hos Lina, det är inte så tokigt det heller.

Businessgubbar

Gårdagens arbetsdag utgjordes av en presskonferens där VD och styrelseordförande för ett byggnadsföretag pratade. Inte så jättespännande kanske, men man får försöka ändå. Tycker det blev helt ok! Jag kommer väl förmodligen få fota en del såna här presskonferenser på Dagens Industri i höst, så det är lika bra att träna på det. Senare på kvällen skulle Paul fota State of Origin-rugbymatchen, men tyvärr kunde de inte fixa ackreditering till mig, så jag fick lov att åka hem.

Istället så blev det Steak night på ett ställe som heter The Palace i Coogee. Där fick man en stek med pommes och dricka för 8 dollar, kändes som en bra deal. Dessutom visade de matchen vilken visade sig vara riktigt underhållande. Jag har aldrig tittat på en rugbymatch förut, men det var riktigt bra action.

Rugbydagen

Idag var en dag fylld av rugby, vi var iväg och fotade träningar med både Australiens och Frankrikes landslag. De ska nämligen spela mot varandra här på lördag (tyvärr efter jag åkt från Sydney). Så dagen började med det australiska laget på en riktigt solig och varm gräsplan (idag var det säkert 25 grader varmt, och det kallar de vinter…). Jag hade fullt upp med att försöka förstå hur själva spelet fungerade, så det kändes som om jag missade en hel del bilder bara för att jag hängde med för långsamt. På Frankrikes träning gick det däremot bättre att hänga med i spelet, så jag fick lite fler användbara bilder därifrån

Men rugby är fortfarande en ganska konstig sport i mina ögon… däremot fick jag en lektion idag i hur rugby och Aussie rules football skiljer sig åt. Aussie rules är Australiens egna blandning av rugby och fotboll men med någon egen touch på det hela. Det ska tydligen vara kul att gå och se, så det får jag nog ta och göra innan jag åker härifrån.

Domstolshäng

Idag blev det en heldag utanför en domstol igen. Men idag kändes det faktiskt ganska rogivande att bara stå där och vänta. Förmodligen var det för att vi stod och snackade med några andra fotografer mesta av tiden. Folk här är väldigt trevliga och lätta att snacka med!

Den person vi höll utkik efter idag var Greg Bird, en rugbyspelare som hade attackerat och skadat sin flickvän med en glasbit (och sen ljugit för polisen och mutat vittnen att också ljuga…). Riktigt dumt med andra ord. Idag skulle domen meddelas och vi skulle ha bilder på Greg. Det blev mycket väntan igen, men vid lunch så gick han ner och åt i caféet i domstolens foajé. Så då var det bara att sätta sig och vänta på att han skulle äta klart och komma ut. Det gjorde han faktiskt till slut och då knäppte jag den första bilden här ovan.

Sen fortsatte vi att vänta och både åklagaren (bild 2) och advokaten (bild 3) kom ut. Greg själv släpptes mot borgen fick vi veta, men han syntes inte till någonstans. Efter ännu lite väntan så gav vi upp då det kom fram att han måste gått ut bakvägen, typiskt. Det känns fortfarande lite underligt att göra såna här “stakeout”-jobb som de kallar dem här, men jag antar att man vänjer sig?